Sjunker djupare ner i självömkan med den här förbannade förkylningen och nu finns inte ens Marabou choklad att döva ångestkänslorna med. Förutom denna självömkan har jag ägnat mig åt att söka efter tänkbara praktikplatser. Det krisar inte än så länge för det finns fortfarande ett antal runt omkring mig som inte har det heller, men det känns som om man kanske blir den första som inte skaffar sig en praktikplats. Då lär man ju i alla fall bli ihågkommen för något i sitt liv, även om det inte är så smickrande. Får även ett besked om att jag inte fick platsen där jag var på intervju förra veckan. Synd, men inte så mycket jag reflekterade över. Har redan fått en intervju till torsagen så det är bara att försöka igen.
Äter bara sallad till lunch (det amerikanska skolköket verkar inte variera sig). Ännu mer självömkan efter det när jag sitter och försöker göra något vettigt. Hatar verkligen förkylningar. Japanen frågar konstant om jag tar någon medicin mellan mina nysningar och snörvlingar och jag säger bara att det går över om en vecka. Går till middagen och hamnar vid ett bord bestående mestadels av franssykor. Pizza blev dagens middag (allvarligt, jag måste börja träna när jag har fått en praktikplats och kan släppa det) tillsammans med sallad. De två fransmännen precis bredvid mig försöker förklara varför fransmännen är komplicerade och pratar om någon stereotyp. Det gör mig bara förvirrad. Sedan kommer koreanen från min klass förbi, Jooyeon (hon stavar det så här så denna gången är det rätt), och slår sig ner och pratar lite. När sedan Menja presenterar sig för henne tycker hon de verkar bekant och jag har aldrig nämnt det förut. Tydligen hade hon gått förbi vår dörr när lappen om att knacka ett antal gånger för vem du vill ska öppna var uppe. Han tog bort den igår efter att vi frågat om vilket syfte den uppfylde. Nu finns det bara en lapp om att alla är välkomna till rum 212 om ni bara knackar. Desutom hänger det en teckning på dörren som jag senare fick bekräftat att det var Yuki som satt upp den. Ingen aning om varför, men så är det.
Imorgon får vi beök av en före detta ambassadör i Sovjet tror jag det var. Får läsa på lite innan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar