Onsdag och förkylningen har fått mig att nå rock bottom. Sov fram till 9 och vaknade helt ensam. De andra hade låtit mig sova och gått ner till frukost en halvtimme innan. Hade inga lektioner förrän 11.50 så jag tog det lugnt och satt med pappersnäsdukar för att snyta mig var femte minut. 11 så begav jag mig till busshållplatsen. Otroligt nog har de gratis bussresor för dem bussarna. Tyvärr innebär det att de alltid är fulla. Som tur var hade jag förberett mig på det så det var bara att ta nästa.
Kommer fram till det "spirutella centret" och är där på delad första plats. Läser i en av skolböckerna medan jag väntar. Efter ett tag strömmar det till folk så det serveras lasagne. Så underbart med lasagne. Tillslut kommer det några jag känner som slår sig ner vid bordet jag valde. Så när vi sitter där i lugn och ro så kommer den som arrangerar detta (tror jag) och undrar om vi tre killar som satt på raden skulle vilja hjälpa med att ta ner fler stolar så att de räcker till alla. Inget annat val än att lämna lunchen och leta reda på ett par stolar. När vi kommer till övervåningen så sitter det ännu ett antal studenter som vill lyssna på "Tabletalk" om Afghanistan och arrangören hänvisar dem till undervåningen, men nämner i samma veva att om det är för många så flyttar dem upp allt. Detta betyder att vi gör ett arbete helt i onödan. Vi hittar stolarna och går ner, men då är rummet så fullt att det bara att säga till alla att gå upp en våning.
Talarna, två journalister, beättar om Afghanistan och hur det ser ut och vad som gjort det till vad det är idag och vad som behövs för att förbättra det osv.Ungefär detsamma vi gick igenom i Statsvetenskapen. Dessutom skickades det runt sådana där lappar som man ska fylla i om föreläsarna osv och där ställer de frågan om hur relevant frågan är. Jag drar mig till minnas att vi haft diskussionen om Afghanistan på något av Folk och Försvar grejerna i Sverige. Börjar sakna dem konferenserna. Dessutom verkade journalisterna mer intresserade av att marknadsföra sina egna böcker. Efter detta så följer jag med några amerikaner i min klass som går och tar en kaffe och konverserar med dem fram tills ambassadören ska tala.
Klockan 3 slår dörrarna upp och där sitter en hel pannel med "kända" namn. Rektorn för programmet är där och några andra jag aldrig har hört talas om. Sedan är det med de amerikanska presentatörerna att de tar upp 10-15 minuter smöra för talaren som kommer efter och berättar om dennes liv. Man får lust att ställa sig upp och säga åt dem att komma till saken. När han äntligen kommer upp på scen håller han en monolog om vad han anser skulle vara det bästa för nästa president att syssla med utrikespolitiskt. Typ vad alla europeiska länder vill att man ska syssla med. Sedan ett par frågor där vissa av dem som ställer sin frågor spinner så mycket att jag glömt vad de började med. Ännu värre var det på föreläsningen innan då arrangören insisterade på att låta två personer ställa alla sina frågor samtidigt och sedan låta föreläsarna svara. När allt detta sedan är klart så förväntar jag mig en paneldiskussion av något slag mellan de 8 personerna som sitter där. Tror ni det händer? Nej då, de har bjudit in 8 personer varav tre är till för att presentera den fjärde. Resten sitter tysta. Föreläsningen är klar så vi tar bussen tillbaka efter att ha trängt sig fram i kön och lyckas ta mig in med en buffert på två personer innan de stänger dörrarna.
När vi är tillbaka på campus spelar vi krocket med lite annorlunda regler än förra gången. Första gången gick åt fanders efter att ha fastnat vid en av bågarna. Den andra omgången tar jag ledningen och ligger jämsides med den andra som kom sist. Lika vid mållinjen, men faller på målsnöret. Har fortfarande chans att komma tvåa, men missar och därmed blir jag "dödad" av vinnaren. Det var ett hårt slag. Äter middag bestående av fisk och ris. Sedan är det dags för det andra mötet med WASSA (jag skrev WSA) och jag trodde det var svårt att skaffa pengar till SVIK, men här verkar det omöjligt. Här talas det om att genomföra ett första "event" så jag försöker exportera lite SVIK idéer med maskeradteman. Verkar uppskattas av en del så det lär säkert bli något i framtiden. Efter mötet återvänder jag till rummet för att förhoppningsvis bli av med den ihärdiga förkylningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar