United

Undrar om inte det där skämtet om "Kung Niklas den förste" har gått över styr nu. Många undrade vad som var grejen med det hela och många frågade om det var sant eller om det finns någon Niklas I på nån tron ute i världen.

Hur som helst så begav vi oss till ännu ett "Library of Congress" där vi träffade en som arbetat med kongressen och talade om hur kongressen fungerade i de utrikespolitiska aspekterna. De flesta visste inte vad meningen med det var. Som Européerna konstaterade så säger deras konstitution att kongressen har ett stort inflytande, men för att de inte vågar säga emot presidenten när han inkräktar på deras område så är det i praktiken han som bestämmer. Så mycket bättre i Europa där man kan avsätta en regering bara för att de styr dåligt utrikespolitiskt (eller en kung som i Gustav IV).

Efter denna ganska segra föreläsning så begav sig alla tillbaka till campus för lunch och konstaterandet av att läsa kongressens betydelse på vårt område är ganska tråkigt. Efter lunchen är det dags igen, men denna gång för en amerikan som arbetar för den japanska ambassaden. Börjar ganska tråkigt när han beskriver representantshusets kommittéer osv. Sedan blev det rollspel. Först skulle vi definiera oss som liberaler eller konservativa (skamligt att man inte får vara socialister). Självklart sluter hela den icke amerikanska befolkningen upp på liberalerna tillsammans med några vilsna amerikaner. 19 stycken blir vi mot de 5 konservativa.

Sedan blev det dags att välja ledare. Det stod mellan den pådrivande Trevor från min "scavanger hunt" och kung Niklas (de sa faktiskt det). Ställningen blev lite oklara, men för att inte splittra partiet så förde jag inte min kandidatur längre än nödvändigt. Istället hade jag äran att namnge vårt parti till The United Party. Namnet för min del stod för mina åsikter om FN och så där, men de tolkade det som ett förenande av fyra av de fem "schools of thought" vi hade tidigare i veckan (den enda vi inte hade var neokonservatisten). Det var också det bästa vi hade medan amerikanarna försökte med populära eller "peoples party" medan alla Européerna direkt kommenterade att populära partier var extremhögern och alla var överens om att "peoples party" lät alldeles för kommunistiskt. De konservativa var så originella att de kallade sig "the right party". Snabbt staplade vi upp ett partiprogram inom de inhemska, ekonomiska och utrikespolitiska områdena där större delen av tiden gick ut på att Européerna föreslog idéer som amerikanerna reviderade om för att det inte skulle låta för socialistiskt.

Under tiden hade man delat upp partierna i tre kommittéer som vi sedan fick välja vilka positioner vi ville tillsättas. Kommittéerna bestod av utländska truppinsatser (6-2), bistånd (6-1) och energiförsörjning (7-2). Började i den militära gruppen, men vår ordförande lade fram att mina tankar om FN passade bättre för bistånd så jag gick över där. Vår grupp var den som hade störst problem att komma fram till ett resultat. De andra hade (om det var något problem) alltid sina partilinjer som visade våra åsikter. Vi däremot hade hela tiden problem med att bestämma vart och hur mycket pengar som skulle användas. Vi kunde enas om en fond för internationella naturkatastrofer med en liten summa (jag förespråkade 0,5% av BNP, men när han som höll föreläsningen kom förbi och ifrågasatte om vi var beredda att spendera 8% av budgeten så uppstod diskussioner att det behövde sänkas). Sedan var det en klumpsumma till WHO som skulle bekämpa olika sjukdomar i världen. Nu splittras hela partiet och en amerikan säger att pengarna istället borde spenderas på att förhindra folkmorden i Darfur och en fransman vill ha mer riktade och större åtgärder och går därför emot förslaget. Resultatet blir 5-3.

Efter detta vinner partipiskan och partiet sluter upp runt den tredje punkten om byggandet av skolor i Afghanistan och den konservativa talaren ifrågasätter nyttan av det projektet. Intressant nog så påstod föreläsaren att det vanligtvis var biståndskommittéerna som lättast kom överens vilket jag inte tror på. I vilket fall så vinner The United Party alla omröstningar och för USA närmare Europa. För att summera kan man säga att dagen slutade bättre än den började och imorgon är det sovmorgon.