Idag mådde jag mycket bättre. Upp klockan 8 till frukost och sedan vänta till 9:30 då de andra började bege sig mot Metron. Efter en kort åktur var vi framme vid CATO-institutet där vi ska få en föreläsning av en realistisk "isolationist". Väldigt intressant och tilltalande. Den bästa föreläsaren hittills. Även om man inte håller med om allt så var det han sa väldigt förståeligt. Efter föreläsningen begav jag och några andra till nästa ställe och samtidigt leta efter ett ställe att ha lunch.
Hittar något som heter Deli och äter en skinkmacka och dricker vatten. Vi kommer fram till vår destination och det är 1 timme tills vi ska träffas där så ett par av oss går över till National Geohrapics utställning om den "försvunna" kinesiska flottan som nästan seglade till Europa under medeltiden som låg mitt emot stället vi skulle vara på. Väldigt liten, men kompenserades av de vackra modellerna av de kinesiska djonkerna och andra intressanta saker. Mynnade ut i någon utställning om någon kinesisk kampsports bilddokumentation. Där satt vi i en halvtimme och pratade om alla våra länders framgångar i OS och dessutom fick jag hålla en längre dialog om svensk politik under 1900-talet. Ni som känner mig vet hur jag kan prata på i evigheter om saker som intresserar mig. Träffade på professorn som också gick omkring på museet så vi visste att vi inte skulle komma försent.
Tillbaka till byggnaden där vi skulle träffa nästa föreläsare. Väldigt exklusiv byggnad och tydligen huserar den Disney's utlands investeringar och sist upptäcker jag American Enterpriaises och inser att det är dem vi ska träffa. Åker hiss upp till 11:e våningen och där nämner dem att det är neokonservatister vi ska träffa. Dem sparar inte på pengarna när det gäller att ha snygga kontor. Hallens centrerar kring en stor tavla med det tidiga 80-talets största politiska ledare (förutom den amerikanska som var Gerald Ford, resten var de politiska ledarna för Storbritannien, Frankrike och Tyskland). Vi vissas in i en stor sal och inväntar talaren. Till skillnad från alla andra talare så berättar den här kvinnan ingenting om var American Enterpreises står utan hon besvarar bara frågor. Hon är också den enda som tror på att det finns löjliga frågor. Första frågan som Jeremy försöker ställa hinner han inte avsluta förren hon tar tag i det och formulerar om den för att i princip säga att det du sa inte var bra. Det blir inte bättre. Mumlande pratar hon om att det Iran gör är fel, men att USA kan göra det de vill, "leda för att man kan, militärt, politiskt och ekonomiskt" som hon formulerade det. Endast amerikanarna ställde frågor. Européerna hade nog gett upp hoppet. Hon fortsätter plädera om USA:s inblandning i Afghanistan och Irak och drog paralleller till andra världskriget och sa att om USA lyckades "annialate" tyskarna och japanerna samtidigt så skulle inte Al-queda och iranska upprorsmakare vara ett problem. Enda gången jag velat resa mig upp och gå ut i protest. Alla var inte lika förbannade som jag, utan den som satt bredvid mig höll på att somna av uttråkning. Efter detta var det en rätt så upprörd stämning i hissen ner och hela vägen tillbaka till campus.
Upprörd som bara den kommer jag tillbaka till campus och förbereder min telefonintervju. Flyter på ganska bra, men det var mest bara kolla vad man var intresserad av och vad man gjort i sitt liv som sa att man dög för det arbetet. Så nu är det bara att vänta tillsimorgon då alla meddelas via mail. Tärningen är kastad återigen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar