Vad ska man säga. Idag försov jag mig (tekniskt sett så missa jag ingenting, men jag missade tiden jag tänkte gå upp). Har ännu ingen praktik, men det vänder nog snart. Idag var det inlämning av arbetena och diskussion kring fem av de utrikespolitiska riktningarna. Som en riktig svensk förespråka man att USA ska göra lite nytta i världen och stödja FN och så vidare. Utav de fem tror jag att vi var tredje största. Lite synd var det om de som var ensamma i varsin grupp, men så blir det om man är neokonservatist eller pacifist (eller hippien som neocon-killen kallade henne).
Här gör man ett av sina bästa framträdanden. Lugnt och saklig framhäver man sin ståndpunkt och punkterar de andras i förbifarten. Det mesta improviserat. Synd att jag inte hade tid att skriva ett hållbart tal (de från gymnasiet kunde ibland se mig spinna ganska långt med vissa tal). Allt drar ut på tiden så professorn beslutar att ägna en timme åt att svara på allas frågor och bräcka varandra. Nu kan man förbereda ett riktigt elakt svar. Jag älskar att vara elak.
Tar sedan middag innan WASSA mötet. Väldigt intressant att gå på för man får en liten inblick i vad som händer här (idag fick jag reda på vad WASSA stod för, nämligen Washington Semester Student Association). I alla fall återvände jag till mitt rum och skulle gå och duscha. Hittar äntligen en bra dusch med ett ordentligt tryck. Precis när jag är klar och har klätt på mig så går brandalarmet. Så det är bara att gå ut utan strumpor i sandaler, blött hår och handuken i högsta hugg. Tur att vi är så långt söderut för hade det varit i Sverige hade jag säkert frusit ihjäl. Självklart var det en brandövning och den enda för i år får man hoppas. Återvänder och förbereder tvätten av alla kläderna. Så jag går sedan omkring i finbyxor, kortärmad skjorta utan strumpor medan kläderna tvättas och torkas. Varma och sköna var kläderna när de gått igenom alla cyklerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar