One Night in the City

Jaha, så då var det tänkt och studera, men då får man erbjudandet att åka över till Philadelphia istället. Studera kan man göra senare så det var bara att packa iordning en väska med det nödvändigaste och sova ut med tolv timmar innan resan startar. Går upp vid 7:30 på lördagsmorgonen och går till Starbucks i ca 1 timme för frukost. Återvänder till Campus vid 9 för att vänta på de andra vid den avtalde tiden 9:30. De andra består av norrmannen Lars, norskan Jannike och tyskorna Katharina, Eva, Bianca, Rebecka och Andrea (osäker på allas stavning). Otroligt nog dyker en av tjejerna upp vid 9:15 och börjar föreläsa om när man igentligen skall komma till en avtalad tid (gammla vanor sitter djupt). Vad hon gjorde där? Tysk effektivitet med att skaffa kaffe och frukost till alla på en gång.

Efter det var gjort så väntar vi in de andra som kommer en efter en. Klockan blir 10 och vi väntar fortfarande. Tydligen hade nästan alla tjejerna festat kvällen innan, och kvällen innan det och innan det så en av dem hade försovit sig. Under tiden så förundras jag över allas väskor. Det är 2 dagar, 1 natt, men likväl kommer grannarna från Norge med stora backpacks. Samtidigt förundras alla över att jag har allt i en liten dataväska (förutom att det var praktiskt så har jag ingen ryggsäck för tillfället så det fick duga). Majoriteten bestämmer sig för att börja ta sig mot biluthyrningen medan en stannar för att hämta upp den som försov sig så det bär av mot Crystal City (efter lite omvägar för vissa).

Vi anländer efter en färd med metron och tjejerna planerade att åka i två bilar, men väl där föreslog dem att vi skulle ta en 8 sittsig SUV för hela gänget. Vi nappar direkt och ser när den stora, mörklila bilen kommer fram.Under tiden hade de två eftersläntrarna kommit fram så det var bara stuva in oss i bilen och det bar iväg. Jannike var föraren och Katharina var förste navigatör (eller GPS som hon blev kallad). Klockan var nu 11. Efter 1 timmes körning kom vi fram till ett MacDonalds för lunch. Medan vi sitte där så börjar det regna (i förbifarten kan jag säga att det regnade hela bilresan fram till Philly). Kl 1 fortsätter vi ut på motorvägen. Hållandes humöret uppe med allt från musik till prat. Den enda allvarliga incidenten händer när vi upptäcker att vi är i fel fil på den gigantiska motorvägen och vår avfart kommer hastigt mot oss och vi korsar tre filer och ut på en avfartskurva då vi åker lite off-road pga regnet som nu porlar ner. Annars är hel resan utan incidenter.

På radion spels allt möjligt från massproducerad amerikkansk skräppop till riktigt bra musik som Are You Gonna Go My Way (Lemmy Kravitz), Let It Be (The Beatles) till Can't Get Enough (Bad Company). Färden gick mot Lancaster och från där vidare mot Amish Country där vi fick en kort guidad tur i ett museum liknande område. Avundas dem inte. Klockan är nu runt 6 pm så vi fortsätter mot Philly efter ett antal felkörningar orsakade av GPS:en så anländer vi tillslut till Philly som ser ut att vara överbefolkat med bilar för dagen. När vi äntligen hittar en parkering och försöker hitta någonstans att sova så får vi reda på att att The World Series i baseball är samma dag i Philly och att på söndagen startar ett konvent av något slag. Kontentan av detta är att allt är bokat. Under vår middag diskuterar vi våra alternativ för kvällen där vi lägger fram tre förslag:

Förslag 1: Vi åker ut ur Philly till ett av de otaliga motellen vi sett på vägen hit och festar i all bekvämlighet. Problemet är att de är för långt borta och de andra som kan närmare har vi ingen anning om hur vi ska ta oss dit.

Förslag 2: Vi gör sightseeingen under ett par timmar och beger oss tillbaka till Washington igen. Inga större problem.

Förslag 3: Vi sover i bilen. Problem? Vi är 8 personer i en stor, men inte så stor bil och om inte chaffören för morgondagen inte får sova tillräckligt mycket kommer hon inte klara att gå hela dagen i Philly och sedan köra hem.

Vi beslutade oss efter en stund för förslag 2. Detta efter uppmuntran från Lyckokakona vi fick i resturangen. Så vi speedar genom Philadelphia för att stötta på en svensexa, se frihetsklockan, rådhuset (med en skylt där det står New Sweden, that's right, delar av Philly var från början en svensk koloni) och South Street (allt enligt vår guidebok). Efter det beger vi oss hem innan spelet slutar för att sedan orsaka traffikstockning. Väldigt vackert att åka ut ur Philly med alla ljusen runt en och så.

Vi anländer efter en tröttsam resa med lite bra musik och samtal som håller oss vakna de 2 1/2 timmar det tar. klockan är 4-5 på morgonen (med vintertid 3-4) så jag vill bara gå och lägga mig. Efter att borstat tänderna hör jag hur någon försöker öppna en dörr lite våldsamt. Tittar ut i korridoren och får vibbarna att någons lås har gått sönder igen, men att jag är för trött för att bry mig (själviskt och osympatsikt, men jag var trött). Mefd mig var Lars som faktiskt gick fram till dörren och pratade med vem det än var där bakom. Efter en stunds skuldkänslor går jag tillbaka och tydligen var det Melissas dörr så jag går fram och pratar på svenska med henne. Handtaget hade lossnat från utsidan så jag får gå ner och ringa till de som har hand omlåsen i receptionen för att sedan gå tillbaka och då har någo annan dykt upp och öppnat dörren och sedan tejpat igen låset som temporär lösning (får höra dagen efter att det konstigaste med hela grejen för Melissa var att jag var uppe så sent/tidigt på kvällen/morgonen). Går sedan till sängs och somnar som ett litet barn.

Vaknar upp 10:30 (vintertid) och gör mig i ordning för en god brunch vid 11:30. Hittar ett par av de andra resenärerna för gårdagen och bestämmer att när vi ändå betalt för bilen för söndagen så gör vi enn resa till Baltimore. Vi beslutar oss för att träffas 13:30 och jag kommenterar att det är 2 timmar tills dess. Då får jag reda på att de #%&%¤&" amerikanerna inte byter till vintertid fören nästa vecka. Man blir ju så frustrerad med deras egenhet att inte för enn gång skull hålla sig till det stora väl accepterade europeiska måttet för tidsbyte. I alla fall så blir vi fyra från gårdagen och två nya, amerikaner dessutom. Denna gång har vi faktiskt en GPS (en riktig en dessutom) och vi beger oss iväg. Dagens bästa låt på radion är Black Sabbath's Iron Man och Red Hot Chillie Peppars Californication.

Anländer till Baltimore hamn och besöker National Akvariet som påminner mycket om Culturum i Göteborg. Väldigt intressant, men vi sprang igenom endast en avdelning under 1 1/2 timme för två av tjejerna från gårdagen gjorde en sigtseeing tur istället så vi delade oss. Väldigt vackert och intressant även om det var synd om vissa fiskar med det lilla utrymmet de hade. Efter detta en snabb middag och sedan tillbaka hem för att lämna bilen. Vi lämnar den och tar metron tillbaka. Allt som allt gick helgen på $42 för resan (utan mat) vilket var värt spenderade pengar. När jag kommer tillbaka har Menja lämnat mig en lapp där det står att jag ska ringa honom. Tyvärr hade jag inte hans nummer så jag gör mig iordning för morgondagen. När han tillslut kommer så börjar han prata om att någon är upprörd över mig och har tänkt ge mig en snyting. Jag fattar ingenting så jag följer med honom upp till översta våningen där en fransyska i min klass bor. Tydligen skämtade han med mig vilket jag tänkte att det säkert var, men blev osäkrare med varje våning.

Tydligen ville hon bara ha hjälp med hennes tenta i en av frågorna så jag sa att jag kunde hjälpa henne imorgon (kl var ändå snart 11). Så hon frågar hur min helg hade varit och jag frågade henne och hon nämner att hon hade studerat för 2 uppgifter till på tisdag. 2? Tydligen hade jag glömt bort vår uppgift om Kongressen så nu känns det väldigt kul med två halvdagar att skriva om det och hur att lösa Georgien-krisen (som inte är så omöjlig då jag faktiskt har två idéer till det). Det kommer bli en lång vecka.