Okej, först en dementering. Tyskarna cyklade på Rout 66 och inget annat vilket förstör lite vad jag trodde var roligt, men i alla fall. Lördag kvällen blev en ute kväll gående upp och ner på Washingtons gator. Följde med norskan Jannika, norrmannen Lars Jon och tyskan Katarina(?) och begav oss mot Dupont Circle (låter oerhört likt poliserna i Tintin-serierna) som ska vara en gata fylld med pubar, barer och allt annat (enligt guideboken tjejerna hade med sig), men vi fann inga som tillät underåriga (allvarligt, hur kan man vara underårig som 20åring?). Detta medför att urvalet är begränsat och i praktiken måste vara på ställen som serverar mat så att alla åtminstone kommer in. I vilket fall så är hela gatan ganska död så vi tar metron ner till Morgan Adams och letar upp ett annat ställe att hänga på medan vi väntar på andra grupper av studenter som skulle ut. Där träffar vi en tyska, Carla, som jag träffade medan jag letade efter datasalarna och vi gick runt hela byggnaden, tysken David(?) och en amerikan från Florida. Det roliga är när Katarina försöker förklara hur Carla ser ut för Lars och beskriver henne med långt blont hår vilket de flesta tyskorna har här. Efter konversationen bestämmer vi oss för att bege oss tillbaka till campus då klockan är 1 och jag antar för att våra val är ganska begränsade. När vi skulle betala sträckte jag fram en $5 sedel för att betala min cola, men fick tillbaka $8. Väldigt generös växling måste jag säga. På vägen tillbaka träffar vi på tysken Eddi tillsammans med ett koppel av tjejer riktigt fint uppklädda och i högklackat. Vi fortsatte sedan vidare, men efter ett tiotal meter bestämmer sig Lars och amerikanen och slå följe med den andra gruppen (dagen efter fick jag höra att de inte hittade dem så de gick faktiskt bara en extra omväg hem). Metron tillbaka och det var det. Är man under 21 så finns det inget liv i Washington D.C.
Sedan kom en ny dag vid 10 och brunchen serverades vid 11. Oturligt nog verkade alla drycker ha slut på alla kemikalier för det smakade vatten om allt. Åkte sedan in med bussen till main campus för att köpa böcker och de verkar ganska bra. Behöver bara 6 böcker för kursen så jag köpte 5 av dem och ska vänta lite med den 6:e. Återvände tillbaka och tittade vidare på Red Dwarf för att få lite härlig brittisk humor. Då dyker Yuki och Joshua upp och ska ner till affären för att skaffa hög kvalitativt papper till sina resuméer så jag bestämmer mig för att följa med dem (alla skaffar sådant papper och man faller lätt för grupptrycket, speciellt ni som känner mig vet hur lätt det är). Så vi står och väntar på bussen i en kvart. Två st kommer förbi, men båda är fullpackade och de säger att det kommer en till om en stund. En kvart senare kör den bara förbi oss, fullpackad så det är bara att gå. Tillbaks i affärn går jag runt och känner ett sådant sug av att bara köpa saker och fylla upp två väskor med 23 kg vardera (nämnas är att väskan jag checkade in bara vägde 9 kg). I alla fall var kassörskan trevlig och frågade var jag kom ifrån, och när jag sa Sverige så kände hon till det för att hon skulle till Köpenhamn. I alla fall bestämde sig vi tre för att köpa ett paket papper och dela kostnaden, men jag var den som betalade så de båda andra bestämde sig för att ge mig $5 vardera (den kostade lite mindre än 14). Beger oss tillbaka till vår del av campus för att ordna med utskrifterna av resumén vilket tar sin lilla tid då datorn blivit så seg med kraven från universitetet på internetsäkerhet. Inser att matsalen stänger om en timme så jag beger mig ner, äter snabbt och onyttigt (måste fira en vecka i USA så det blev pizza, sallad, två kakor och den där rulltårtsliknande kakan. Återvänder och lyckas skriva ut de där resuméerna och allt som saknas är att göra sig iordning inför morgondagen. Det ska bli skönt när det här är över med praktik sökandet. Första gången jag verkligen letar efter något att jobba med.Fingrarna korsade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar